mittnangijala -

Vintage dödade loppisen.

Skrivet den 2010-10-31 @ 22:54:47

Dagens stora besvikelse: Skellefteå-loppis. Och alla andra för den delen.
Inte på grund av bristfällig kvalitet. Inte på grund av mängden eller urvalet. Onej. Jag konstaterade bittert i bilen, efter att de enda vi fått med oss från denna stortillställning var sagan om ringen-trilogin (pocket) för 10 kronor, att hela den här vintage/retrohetsen har tagit livet av loppischarmen.

Loppis ska vara billigt. Loppis är fynd. Numer finns så få fynd att de nästan inte längre väger upp för all förlorad tid. Folk har lärt sig vad saker och ting är värt och istället för de klassiska små lapparna med 5.- och 10.- är det istället pyttesmå dalahästar för 140. För att inte tala om porslin med en liten stämpel i botten. Oavsett. Människor ser dollartecken. Vart tog 'förrådsrensningen' vägen? Bli av med skiten - förhoppningsvis blir någon glad över ett riktigt fynd på köpet! Borta. No more. Jag är besviken.

Okunskap är i mångt och mycket en fara.
Kunskap är farligt för loppis-framtiden.

let's dance-kärleken

Skrivet den 2010-03-29 @ 13:02:04

Jag tar paus i rapportskrivandet och dricker lite kaffe.
(Mamma och pappas MoccaMaster är fantastisk.)
Dricker lite kaffe och passar på att skriva ur mig en tanke som har legat och grott ett litet tag nu.

Let's Dance har inte gått på tv sådär vansinnigt länge, men ändå några säsonger, och kärleksparen bara haglar. Jag är inget fan av själva serien men tänker inte sticka under stolen med att jag kollar lite då och då (främst då På Spåret ändå slutar klockan nio).

De par jag kan komma på såhär på rak arm är:
Martin Lidberg och Cecilia (som gifte sig om jag inte missminner mig. Och skiljde sig..)
Agneta Sjödin och Tobias
Stefan Sauk och Malin (som det för övrigt skiljer över 30 år på..)
Laila Bagge och Niclas Wahlgren (som också är gifta!)
Tony Rickardsson och Christina (som numer har ett barn ihop!)
och det finns garanterat flera.

Allt det här förundrar mig. Är det så att man blir kära i varandra automatiskt av att gnugga sina kroppar mot varandra dag ut och dag in i tio veckor? Kanske handlar det om själva dansandet? Om en relation där den ena parten tydligt är boss och den andra följer? Eller så kan det komma kärlek ur de flesta vänskapsrelationer bara det finns en attraktion?

I vilket fall som helst så vågar jag påstå att det är ett fenomen. Konstigt att ingen affärsinriktad typ har tagit tillvara på det. Man skulle kunna se det lite som en livsdiet. Hittakärlekendieten. Let's dance-fenomenet. Para ihop en bunt singlar och lär dom att dansa. Piffa upp veckovis och se vad som händer.

en himla massa tankar

Skrivet den 2010-03-21 @ 19:03:32

1. Om fem dagar ska jag hem till den här skönheten.
Hemlängtan har otvivelaktigen börjat sätta in och på sistone har jag mest varit lite besviken på mig själv. Eller egentligen arg på hela situationen att jag är här och alla är så långt bort och samtidigt är allt så bra här. Det finns inte tid att vara på alla ställen jag vill vara. Men Rut är bara såhär liten nu och jag kommer missa allting och det gör mig besviken. Och ledsen. Och lite arg. På situationen som sagt. Och på tiden. Tiden som inte finns.

Men som sagt, fem dagar. Fem dagar sen Söderhamn sen Finland sen Umeå igen. Våren ser ljus ut.

2. Jag är omringad av världens bästa människor. Det är inte ett påstående, det är ett konstaterande. Ni vet vilka ni är och ni är fantastiska.

3. Jag älskar Lily Allen! Också ett konstaterande. Också fantastisk.

4. Unna-sig-tips: Aprikoshalvor och mangosorbet. Himmelriket i min mun!

impuls.

Skrivet den 2010-03-21 @ 10:05:57

någonstans handlar det om
att gömma krav i marginalerna och
stava perfektion på så många nya sätt

att leta efter millimetrarna man glömt
bland hans lockar och finna sig själv
någonstans bland hans brister

060530

om att göra karriär.

Skrivet den 2010-03-16 @ 21:42:34

men först, välkommen internet o in i min enkla boning.
inte en dag för tidigt. men många dagar för sent.

Nu har jag tänkt. Lite. Om den här hetsen och tanken på att göra karriär. Idag stressar vi sönder både psyke och kropp och utbrändhet är vår nya folkhälsa. Till vilket pris? När blev status viktigare än lycka? Det är som om det är en bra sak att inte ha tid för sig själv. Ju mer tid på arbetsplatsen, desto bättre, desto mäktigare, desto högre upp i hierarkin. Men hierarkin över vad? Över människor med tid för sitt liv och sina nära? Över de fattiga med niotillfemjobb?

Jag tror faktiskt, återigen, att kvinnosynen har spelat en stor roll i att vi har det som vi har det idag. Tyvärr. Att göra karriär har varit detsamma som att vinna respekt och kliva upp ett trappsteg på stegen över människors värde. På så sätt har pressen och spänningen bara ökat. Att göra karriär är ett sätt att få bekräftelse att man duger som människa. Lite som att klara körkortet för livet. Och det gör mig ledsen bara.

Jag vill inte ha det så. Jag vägrar. Jag protesterar. Jag läggermignerochgråter. Jag kramar hellre träd. Jag kapitulerar. Jag vill inte leva mitt liv som karriärsprostituerad och välja kontorshäng framför mina framtida barns tennisträningar och legobyggande.

Jag väljer att hoppas och tro på lyckan i första rummet.
På att kroppen säger till och säger inget annat än sanningen.
Att vara niotillfemarkitekt med inspirationen och arbetsglädjen kvar är miljonersmiljarders gånger bättre än pengar på banken och att komma hem utmattad till vinpimplande och kattmatande.

Slutsats. Jag tänker satsa på den karriär kroppen ber om.
Det må låta kliché men må så vara.

Internationella kvinnodagen.

Skrivet den 2010-03-08 @ 15:14:17

Första tanken som slår mig: behövs det verkligen en dag?
Vad är alla andra dagar? Lite som i skolan när vi fick lära oss om gammeldans och hur kvinnorna bara fick bjuda upp två gånger per kväll. Första damernas. Andra damernas. Sedan var resten gentlemännens.

Jag blir ledsen på världen.
Fast det är ganska bra nu blir jag ledsen i efterhand.
Ledsen att det tog ändå till 1981 innan kvinnor fick åka Vasaloppet (NITTONHUNDRAÅTTIOETT!).
Innan var det förbjudet (jag känner att det behövs mer versaler) - FÖRBJUDET för kvinnor.
Jag blir ledsen att det är så dåliga löner i läraryrket för att det numer är ett kvinnodominerande yrke, ett yrke som var välbetalt för bara ett halvt sekel sedan. Gissa varför..

Jag är också ledsen på världen på många andra sätt.
Att barn svälter och det är krig och jag klagar på att snön smälter och att jag blir blöt om fötterna när man måste slaskplaska. Men då blir jag mest ledsen på mig.

Dock finns den oundvikliga, ultimata glädjen utanför fönstret.
Vårsol är fantastisk.
Vårvärme är fantastisk.

Jag längtar efter min röda vårkappa.

Livet efter Os

Skrivet den 2010-03-02 @ 14:18:12

Då var denna himmelska högtid slut.
SVT är aningens mindre intressant, och Telia blev plötsligt ännu segare med leveransen av alla våra medier.
Men nu är det hög tid (observera ordvitsen!) att sätta igång på allvar med träningen igen. Äntligen.

Det är intressant och sjukt fascinerande om man sätter sig in i det här med att träna respektive inte. Träning är väldigt mycket en vanesak. Ju mer desto hellre. För tillfället är i fasen då träning inte blivit än vana än, och således fortfarande har något slags tungt mörker över sig. Och jag som älskar att träna. Jag lever ju för att träna. Men kroppen glömmer fort. Hög tid (igen, jag är ON FIRE idag!) att påminna den!

Jag börjar med Djupvattenträning med Klara ikväll.
Tantgympa eller inte. Fantastiskt med vatten. Fantastiskt med bastu.
Och fantastiskt med Klara. Heja oss.

Nyss: sushi
Ännu mer nyss: vitchokladpannacotta

Nu: koma.

gränser

Skrivet den 2010-02-24 @ 09:52:13

att säga nej till andra är ibland att säga ja till sig själv.
alla behöver vi nog säga nej ibland. kanske ibland för nejsägandets skull.
allting ont har rotat sig i någonting - ibland måste man ta sig tid att trassla upp sig.

Nödvändigheter

Skrivet den 2010-02-10 @ 16:52:55

Att flytta får en att tänka över en hel del saker (i bokstavlig mening).
En insikt är den om sakers nödvändighet, saker man helst inte vill vara utan:

1. Skruvdragare
Guld värd oftare än man tror.
En solklar investering.

2. Limpistol
Det är lite som om man kan kategorisera livet i
"livet innan limpistolen" samt "efter".
Revolutionerande.

3. Köksutrymme
Sinnes vad handikappad man blir utan utrymme.
Bildbevis läggs upp senare.

och 4. Internet
Jag vet inte om internet i sig är en björntjänst om man tänker efter
men det är lite skrämmande att inse vad beroende man är av en
annan värld. Och då allting alltid krånglar så är jag utan i minst tre veckor till.

Idag ska jag börja mitt nya liv.
Igen.

Tankar om snö

Skrivet den 2010-01-27 @ 21:36:25

Snön får av mig, den enväldige juryn, fem toasters av fem!

Förutom slask (som inte är snö i egentlig mening) så finns det inga direkta nackdelar med snö.
Jag älskar att bo i ett geografiskt område där det faktiskt är en vit vinter. Pudersnö pudersnööö!

Och annars då?
Igår var ingen vanlig dag. Nej, för igår var det min födelsedag. Hurra hurra hurra!
Äntligen the big two o. Eller äntligen och äntligen. Jag har inte bråttom.
Hade i alla fall en fantastisk kväll med fantastiska människor.
Vilken tur jag har att alla runt omkring mig är så bra!

Arkitekturmänniskorna plus Jonas får också fem toasters av fem!

När jag blir diktator ska jag...

Skrivet den 2010-01-15 @ 19:11:22

... ge alla blodgivare en extra semesterdag. Minst.
... se till att alla affärer visar priset på frukt och godis i antingen kilo eller hekto.
Alltså, 7.90 för godis kontra 14.90 för äpplen - godis låter billigare, fast det egentligen är 79 kr eller 15 kr/kilot.
... införa sockerskatt.
... fixa till det här med tv-avgiften.
... införa skolämnet 'livskunskap' en gång i veckan från årskurs 7 (plus gymnasiet!)
Livskunskap = hemkunskap deluxe. Vardagsekonomi, tapetsering, sortera tvätt.. ni förstår!
... höja skatten på alkohol.
I var tredje (!) sjukhussäng ligger någon med alkoholrelaterad skada. Inte på något sätt acceptabelt.
... höja skatten på ciggaretter (och under en övergångsperiod samtidigt ha gratis sluta-röka-substitut.)
... stjäla två veckor av sommarlovet för högskolestudenter och lägga dem under året istället.

Tror det var just about it. För den här gången.

Eller, vill tillägga att min nybakade systerdotter Rut är höjdpunkten i år hittills.
Bedårande så det förslår. Och jag är inte på något sätt partisk förstås.

Och dessutom, skänk en slant till Haiti och håll tummarna för att det kommer fram.
Det ska i alla fall jag göra.

S(t)ilikon

Skrivet den 2010-01-11 @ 23:34:49

Bloggar är bra på många sätt och vis, men allra mest av den anledningen att det ultimata sättet att avreagera sig på är att skriva ur sig allt, och eftersom ingen ändå läser min blogg så kan jag lika gärna avreagera mig här.

Många ämnen engagerar mig, och kan lätt få mig att brusa upp. Rasism, migration, homofobi, listan kan göras lång.. men något som berör lite extra, lite djupare, är ändå vikt. Alltid denna jävla vikt. GI, frukostflingor, Victoria's Secret, beach 2010.. NÄR TAR DET SLUT?

Rubriken är lånad från en dikt jag skrev när jag var kanske tretton år. Max. (Shit vad det var länge sen nu.) Det finns en poäng i att leva sunt. Jag hoppas och tror att jag är sund, och jag tror innerligt att hälsa är nyckeln till lycka. Men sund och smal har ingenting med varandra att göra.

Sund är den som tar hand om sig själv.
Den som tar hand om sig själv blir således lycklig.
Lyckliga människor är vackra människor.
I mycket korta och generella drag.

För handlar inte skönhet om personlighet och proportioner?
Och det säger jag inte för att det ska vara moraliskt korrekt utan för att jag tycker det.
Beach 2010 jatack. Skinnybeach 2010 aldrig i livet!

Skraplycka.

Skrivet den 2010-01-10 @ 22:57:35

Med risk för att låta kliché så dedikerar jag detta första inlägg till läran om skraplycka.

För det första:
Hur fint är det inte? Skraplycka! Ni hör ju.
För det andra, och nu till förklaringen:
Ni vet hur präster alltid håller ett litet tal på skolavslutningarna. Alltid lite för långt, och alltid med någon moralkaka om att ta vara på sommarlovet på bästa sätt. Ofta ett tal som jag aldrig lagt någon vidare stor vikt vid, förutom den gången då skraplyckan introducerades. I stora drag handlar skraplycka lite om att uppskatta det man har. Lite som att skrapa Triss-lotter. Också 25 kronor är en vinst. Som sagt, kliché, och må så vara, men skraplycka är ett fantastiskt motto att leva efter. Att leta efter de små sakerna. Söta barn som gör söta saker. En fin komplimang. Eller en bra hårdag. (Eller dagens skraplycka - en fantastisk broccoli- och fetaostpaj som jag ska lägga ut recept på senare nån gång..)

Skraplycka är bra.

Vardagslyx, komplimanger, mat, pyssel, stress (eller snarare inte), kärlek och motion är allt sånt jag brinner för. Alla förtjänar att unna sig att må bra. Alla. Åh, vad det ska bli kul att komma igång och blogga! So long!

mittnangijala

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Om