spikmattevilan

Pappa sa en bra sak idag.
Vi diskuterade spikmattor. Jag har försökt. Försökt. Försökt. Försökt att förstå mig på charmen och försökt få det att sluta göra ont. Men det gör ont. Jag är ett sånt där undantag. Spikmattor fungerar för 9 av 10. Jag är Tio. I vilket fall som helst så pratade vi om att det fungerar för så många och att så många faktiskt mår bra av det. Men av vilken anledning?

Jag menar, för det första, blodcirkulation och värmen som spikarna faktiskt ger fungerar säkert för ömma ryggar och stela muskler. Men jag tvivlar på att den huvudsaklige spikmatteanvändaren har ont i ryggen.
Så, för det andra, och den faktiska användningen, avslappningen!
Jag tvivlar inte på att alla mår bra av alla lägga sig ner och blunda i en kvart varje kväll. Att bara släppa taget och andas. Spikmattan är ju bara ett substitut! En ursäkt att ta en paus i sitt stressiga liv för att man har betalat några hundralappar för en produkt. Det är som om spikmattan är accepterad bara för att det är en spikmatta. Man har ett annat mål. Som om det är mer okej att ta en paus för att ligga på spikmattan istället för att lata sig femton minuter.

Paus som paus tycker jag. Och jag tycker gratis paus är lika bra som spikmattepaus.
Tänk en förebyggande lat-paus. Varje kväll. Utan spikmatta eller med. Samma sak, tror jag.

KOMMENTARER



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0