Skraplycka.
Med risk för att låta kliché så dedikerar jag detta första inlägg till läran om skraplycka.
För det första:
Hur fint är det inte? Skraplycka! Ni hör ju.
För det andra, och nu till förklaringen:
Ni vet hur präster alltid håller ett litet tal på skolavslutningarna. Alltid lite för långt, och alltid med någon moralkaka om att ta vara på sommarlovet på bästa sätt. Ofta ett tal som jag aldrig lagt någon vidare stor vikt vid, förutom den gången då skraplyckan introducerades. I stora drag handlar skraplycka lite om att uppskatta det man har. Lite som att skrapa Triss-lotter. Också 25 kronor är en vinst. Som sagt, kliché, och må så vara, men skraplycka är ett fantastiskt motto att leva efter. Att leta efter de små sakerna. Söta barn som gör söta saker. En fin komplimang. Eller en bra hårdag. (Eller dagens skraplycka - en fantastisk broccoli- och fetaostpaj som jag ska lägga ut recept på senare nån gång..)
Skraplycka är bra.
Vardagslyx, komplimanger, mat, pyssel, stress (eller snarare inte), kärlek och motion är allt sånt jag brinner för. Alla förtjänar att unna sig att må bra. Alla. Åh, vad det ska bli kul att komma igång och blogga! So long!
