S(t)ilikon
Bloggar är bra på många sätt och vis, men allra mest av den anledningen att det ultimata sättet att avreagera sig på är att skriva ur sig allt, och eftersom ingen ändå läser min blogg så kan jag lika gärna avreagera mig här.
Många ämnen engagerar mig, och kan lätt få mig att brusa upp. Rasism, migration, homofobi, listan kan göras lång.. men något som berör lite extra, lite djupare, är ändå vikt. Alltid denna jävla vikt. GI, frukostflingor, Victoria's Secret, beach 2010.. NÄR TAR DET SLUT?
Rubriken är lånad från en dikt jag skrev när jag var kanske tretton år. Max. (Shit vad det var länge sen nu.) Det finns en poäng i att leva sunt. Jag hoppas och tror att jag är sund, och jag tror innerligt att hälsa är nyckeln till lycka. Men sund och smal har ingenting med varandra att göra.
Sund är den som tar hand om sig själv.
Den som tar hand om sig själv blir således lycklig.
Lyckliga människor är vackra människor.
I mycket korta och generella drag.
För handlar inte skönhet om personlighet och proportioner?
Och det säger jag inte för att det ska vara moraliskt korrekt utan för att jag tycker det.
Beach 2010 jatack. Skinnybeach 2010 aldrig i livet!
