Pride.

Och irritation. Homofobiirritation.
Det är alltid alltid alltid hbt-personer själva som får stå och på något sätt 'försvara' sitt beteende och söka någon sort stöd hos varandra. Det är så onödigt. Jag kan mycket väl vara hetero och stå för att homofobin är rena rama skiten. Och nu är jag less. Och ledsen.

(http://annelieenochson.blogspot.com/)
Kanske ett pr-trick även smartare än att bränna pengar offentligt.
Men ändå, nu är det nog!

Åh jag blir så ledsen på alla dessa oförstående människor. Samtidigt som jag tycker så synd om alla dessa stackars oförstående människor. Och samtidigt känns det som om det inte är min sak att lägga mig i något som inte rör mig i sann Svennebanan-anda. Hela den här 'sexuell läggnings'-debatten är absurd. Det finns hur många sexuella läggningar som helst. Punkt. Vad spelar det för roll? Och vad har någon för rätt att lägga sig i någon annans beslut och vilja?

Det som är mest frustrerande av allt är att grunden till allt detta är så enkel. Och det gror ur precis samma frö som rasismen. Okunskap. Och det låter hur klibbigt och smörigt som helst att säga det, men det är ju så sant. Och landet lagom-svensken köper de varumärken hon känner igen. För vete gudarna vad som skulle kunna hända med kaffekokaren om någon råkat fylla på Löfbergs Lila i Gevalia-burken! Testa för i tusan! Annars vet man aldrig. Alla dessa stackars människor måste kanske bara möta någon hbt-person. Och vara lite lite nyfiken. Så svårt kan det väl ändå inte vara?




KOMMENTARER



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0