mittnangijala

Jag tar paus i rapportskrivandet och dricker lite kaffe.
(Mamma och pappas MoccaMaster är fantastisk.)
Dricker lite kaffe och passar på att skriva ur mig en tanke som har legat och grott ett litet tag nu.

Let's Dance har inte gått på tv sådär vansinnigt länge, men ändå några säsonger, och kärleksparen bara haglar. Jag är inget fan av själva serien men tänker inte sticka under stolen med att jag kollar lite då och då (främst då På Spåret ändå slutar klockan nio).

De par jag kan komma på såhär på rak arm är:
Martin Lidberg och Cecilia (som gifte sig om jag inte missminner mig. Och skiljde sig..)
Agneta Sjödin och Tobias
Stefan Sauk och Malin (som det för övrigt skiljer över 30 år på..)
Laila Bagge och Niclas Wahlgren (som också är gifta!)
Tony Rickardsson och Christina (som numer har ett barn ihop!)
och det finns garanterat flera.

Allt det här förundrar mig. Är det så att man blir kära i varandra automatiskt av att gnugga sina kroppar mot varandra dag ut och dag in i tio veckor? Kanske handlar det om själva dansandet? Om en relation där den ena parten tydligt är boss och den andra följer? Eller så kan det komma kärlek ur de flesta vänskapsrelationer bara det finns en attraktion?

I vilket fall som helst så vågar jag påstå att det är ett fenomen. Konstigt att ingen affärsinriktad typ har tagit tillvara på det. Man skulle kunna se det lite som en livsdiet. Hittakärlekendieten. Let's dance-fenomenet. Para ihop en bunt singlar och lär dom att dansa. Piffa upp veckovis och se vad som händer.