underdog survivors & world peace.
Jag har i alla fall lösningen till världsfreden.
Eller åtminstone första steget dit. Och det är jättelätt!
I helgen såg jag ett repotage om Nigerias landslag i fotboll (egentligen var det väl om Lars Lagerbäck, men det var en massa i Nigeria) och insåg att fotboll är fantastiskt. En man intervjuades om inställningen till fotboll i landet, och han svarade (jag översätter ur minnet..): vi älskar fotboll. Övrig tid är det inbördeskrig i Nigeria, men när landslaget spelar står vi tillsammans som ett enat land.
Hur fint är inte det? Och det ligger så mycket i det.
Om vi inte ens kan vara sams inom ett land, hur ska vi någonsin kunna lösa konflikter mellan landsgränser. Att vara stolt över sitt ursprung handlar inte om att ta avstånd från alla andra, utan om att känna sig delaktig i någonting större. Ekonomi kommer aldrig ge det, för det kommer alltid alltid alltid finnas en girighet som är där och stör. En klasskillnad vi aldrig rår på. Vi kan nästan alla sparka på en boll. Och vi kan alla känna delaktighet. Sen spelar det ingen roll om min granne inte delar mitt tycke vad gäller tillhörighet, men alla kan vi känna efter själva och välja att heja och hoppas på det land vi själva tycker oss tillhöra.
Och det är oblodigt. Snällt. I värsta fall ett brytet ben eller två.
Fotbolls-VM i Sydafrika är, tror jag, ett första steg för alla dessa afrikanska U-länder att visa framfötterna och faktiskt visa upp sig. Här är vi. Vi finns och vi vill. Och vi kan. Och jag tänker hålla tummarna för Afrika. För jag är naiv nog för att inbilla mig själv att det är så det fungerar. Om alla istället kan hitta samma sak att glädjas åt, istället för samma sak att bråka om, så har man en så mycket bättre grund att enas på.
Vad gäller övriga sporter så är det samma sak, tror jag. Fotboll är ett sånt värdsligt jippo och ståhej så det passade bra som exempel. Men klart det är samma sak på alla andra håll. Alla länder har andra 'nationalsporter' och det är där vi lär oss av varandra. Jag är en sån som gråter till OS för en död georgisk man jag aldrig hört talas om, och för att den första irakiska kvinnan någonsin får bära vimpeln och för att lilla lilla Norge med 4 miljoner invånare tillsammans med Sverige rockar hela skidåkningsvärlden.
Dessutom vann Tjeckien ishockey-VM mot vad folk met kunniga än mig kallat ett av tidernas bästa VM-lag (Ryssland). Heja underdogs:en! Det är så allting går framåt!
