I rymden finns inga känslor.



Inga superlativ räcker till.
Jag vågar nog säga - bästa svenska filmen någonsin!
Man kommer på sig själv med att tänka - låt det aldrig ta slut!
Det gör det tyvärr. Då måste man kanske se igen.

KOMMENTARER



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0